Karl, Sune, Rudolf  Andersson

Det började 1983 med att Anders jobbade på en skola i Karlskoga.

Han var lärarassistent och hjälpte till med lite allt möjligt i klassen.

Han häpnade över att väldigt lite hade ändrats i skolan sen han själv gick i första klass.

Det var fortfarande "Tjejer jagar Killar!" som ropades på skolgården och då gällde att som kille springa lagom långsamt så att man blev tagen och kanske fick en puss.

Tänk vilken olycka..

Egentligen var det bara det man ville, men det kunde man ju inte säga. Man var tvungen att säga "Blä!"

En annan kille som också jobbade på samma skola som Anders pratade om att han funderade på att skriva en barnbok.

- Det kan väl jag också göra, muttrade Anders och gick hem och funderade.

En dag hörde han på radion att man kunde göra ett eget radioprogram om precis vad man ville.

Det kunde handla om allt mellan mopeder och fiolspelade orginal från Nora. Det enda kravet var att det skulle ha nån slags lokal anknytning.

Anders satte sig och skrev ett avsnitt om Sune.

Han spelade in det i sin egen studio och skickade till radio Örebro.

Det blev uppskattat och det dröjde inte förrän radion hörde av sig och ville göra en hel serie om Sune i den lokala lokalradion över Örebro stad som hette Linje 14.

Anders jublade och skrev sina sagor på löpande band.

Efter en tid hörde arga lyssnare av sig från den övriga delen av länet och undrade varflör de inte skulle få höra fortsättningen på Sagan om Sune.

Lokalradion fick helt enkelt lyfta fram Anders sagor till DEN STORA lokalradion, och nu hördes Sune över hela länet.

Plötsligt hände någonting.

Folk stannade till på arbetsplatser och ute i stugorna. De stannade till och skruvade upp radion för att lyssna till den pip-gnälliga grabben som läste sina sagor om Sune på bred Karlskoga-dialekt.

Och inte nog med det. Det var dessutom ganska fyndiga avsnitt om en gosse som hette Sune och som gillade tjejer. Han var ingen hårding som ville slåss eller sparka boll. Han var mer intresserad av tjejer, tjejer och tjejer.

Anders kände sig modig. Nu skulle Sune bli bok, tyckte han.

Han skickade manuset till den första boken till det stora barnboksförlaget i Stockholm - Rabén & Sjögren.

Nu var det bara att vänta på kontrakt..

Det tog någon vecka sen kom ett brev som sa att Anders saga nog var ganska gullig, men den passade inte som bok.

Anders fick nobben och lade därför bokplanerna på is.

Han fortsatte skriva och spela in sagorna för radion i stället och nu började sagorna bli riktig kult.

Alla ville höra om Sune och rykten sa att hela arbetsplatser tystnade i 10 minuter för att lyssna på sagorna om lintotten Sune.

Ett lokalt bokförlag hörde sagorna på radion och hörde av sig till Anders. De ville ge ut boken om Sune.

Anders jublade igen.

Anders pratade om det roliga med sin kusin Sören. Sören föreslog att han kunde skissa på hur Sune skulle se ut, eftersom Sören älskade att rita gubbar och figurer överallt.

Anders tycket detta var utomordentligt.

Självklart skulle Sören rita Sune.

Sagt och gjort.

Men bokförlaget Hegas ville inte alls ha Sörens teckningar. de ville ha en annan illustratör som var PROFFS.

Anders gav sig inte.

Sören ska rita Sune. Punkt slut.

Så blev det och den första boken kom ut på bokförlaget Hegas lagom till julen -84.

En säljare på Rabén & Sjögren råkade komma över boken Sagan om Sune på en av sina säljresor i Örebro län.

Han rapporterade om den till förlaget och berättade vilken dundersuccé den tydligen hade gjort i Örebro län.

Barnbokschefen Marianne Eriksson ringde därför upp Anders och ville att han skulle ge ut böckerna hos dem i stället.

- Nej, tack, sa Anders. Dög det inte då, så duger det inte nu.

Efter den andra boken "Sune börjar tvåan" började Sören lägga sig i alltmer i författandet och från och med den tredje boken "Självklart, Sune" står de båda som författare.

I och med boken "Sune och Svarta mannen" skulle Sune gå i graven.

Nu var det dags för en ny figur. En figur som skulle kännas som en helt gemensam produkt.

Det var då bert föddes.

Detta var 1986 och nu ville Sören & Anders ge ut boken hos Rabén & Sjögren som trots allt är det största barnboksförlaget i Sverige.

Berts dagbok kom ut 1987 och det blev genast en stor succé.