Människa, man, pappa, författare och föreläsare.
Leif Sören Gustav Olsson föddes den 16 mars 1964 i Karlskoga församling, Örebro län. Han, är en svensk barnboksförfattare, illustratör och föreläsare.
Sören Olsson växte upp i Karlskoga och är son till förmannen Helge Olsson och läkemedelsberedaren May-Britt, ogift Jakobsson. Med fem äldre syskon lärde han sig tidigt att för att synas och höras måste man ta till alla knep. Sören blev en hejare på att ljuga, simulera sjukdomar och spela pajas. Som barn älskade han att rita gubbar och hus och byggde med fantasins hjälp upp hela världar där han kunde hitta på olika äventyr.
"Skolan var jag inget vidare intresserad av. De roligaste ämnena var bild, idrott och musik. Inga teoretiska ämnen direkt. Svenska var kanske ett av mina sämsta ämnen.
När jag gick ur nian hade jag etta i svenska. Jag var inte ens välkommen på lektionerna utan fick istället gå och städa skolgården tillsammans med rektorn.
Det var i och för sig ganska trevligt att borsta sand och plocka fimpar ute i naturen. Men det funkade ju i alla fall. Mina betyg har jag aldrig behövt visa för någon.
Jag kan ju förstå att vissa behöver goda betyg för att kunna läsa vidare på den utbildning som ger det jobb de önskar sig. Men för min del så hann jag inte med sånt," - Sören
Han spelade fotboll i Immetorps BK tills han blev 16 år och tyckte att musiken var det viktigaste som fanns. El-bas började han spela vid 11-års åldern, tillsammans med klasskompisen Erik - alias Lill-Erik. De startade bandet Hirdy Girdy som senare döptes om till Coma Band.
Sören var övertygad om att han skulle satsa på musiken. Coma Band upplöstes, Sören började spela i bandet Killroy och bildade vid sidan ett reggae-band som senare utvecklades till ett rockband som hette Atmosfär.
De var övertygade om att de var Sveriges nästa stora popexport och satsade allt!
De vann en av deltävlingarna i Rock-SM 1982. Det var den tävlingen som Europe vann och visade att det inte var Atmosfär som var nästa svenska popexport. Det var det Europe som var.
Därefter åkte Sören in i lumpen och blev en grön militär med rosa hår och Nils Poppe mustasch. Hans frisyr liknade Harpo Marx och det var det han mest kallades av sina kompisar.
Vid 18-års ålder bestämde Sören sig för att starta eget skivbolag och gick därför en ekonomisk utbildning för att kunna klara sin egen bokföring. I samma skede kom han i kontakt med teater och blev som förtrollad av skådespeleriets möjligheter. Här kunde han få användning av sina pajaskonster och sin förmåga att kunna ljuga och hitta på saker. Nu skulle han bli skådespelare istället. Han sökte till olika scenskolor och kom in på en förberedande kurs i Örebro.
Han berättade detta med glatt humör för sin kusin Anders, som då berättade att han själv just skulle flytta till Örebro och börja plugga. Ganska snabbt började ett samarbete initialiseras och utvecklas och bli det författarsamarbete som sålt flera miljoner böcker.
De skapade nya berättelser på löpande band och allt sändes via radion i första hand.
Lokalradion i Örebro sände Sune, riksradion beställde nya sagor och författarduon skrev den ena mer galna sagan efter den andra.
Under våren 1986 skapade de en helt ny figur - Bert.
Inspirerade av Barbro Lindgrens böcker ”Världshemligt” och Beppe Volgers härliga och galna humor skapade de en 12-årig dagboksskrivande kille som hade ett gemensamt intresse med sin föregångare Sune. Tjejer!
Ungefär samtidigt så spelade de in en TV-serie om Sune. Det var Anders berättarröst och Sörens teckningar.
Till serien skulle de också ha musik som de skrev själva. En av låtarna hette ”Hej Hej Hemskt Mycket Hej”.
1987 kom första boken om Bert ut. Från början ville förlaget satsa rejält och skulle trycka 7 tusen exemplar. Sen ökade intresset ytterligare och därefter ännu mer. Till slut hamnade första tryckningen på 37 tusen exemplar.
Då började författarna ana att det fanns nåt speciellt i det de skrev.
Samma år blev låten ”Hej Hej Hemskt Mycket Hej” en landsplåga och killarna spelade in en LP-skiva med låtar om Sune - och åkte runt i folkparkerna i hela landet och sjöng låtar om en 7-årig killes känsloliv.
"Det var inte så många i hela landet som på den tiden kände till Sune. Jag minns speciellt när vi spelade i Hagfors folkets park klockan 23.30. I publiken var bara fulla raggare som undrade ”Vem FAN Sune är?” De ville endast att vi skulle spela ”Hej, hej..”" - Sören
1988 fick de en förfrågan att göra ett radioprogram under hela året 1989. Almanackan hette det och skulle sändas varje dag under hela året. De fick rådet att tacka nej, då betalningen inte var särskilt bra. Men Sören och Anders trodde sig ha en form där de kunde förproducera programmen och bunkra upp flera veckors program åt gången.
Och så hade de en liten plan att i varje program sända en snutt dagbok om Bert.
Berts betraktelser blev på så sätt ett begrepp för alla som någon gång lyssnade på radion efter 7-nyheterna på morgonen.
1990 blev Sören och Anders erbjudna att göra julkalender av Sune.
Det var egentligen meningen att Barna Hedenhös skulle vara årets julkalender, men den produktionen hade gått i baklås av olika anledningar och nu var det bråttom att hitta någon annan som på kort varsel kunde tänka sig att skriva en julkalender.
De tackade ja och började skriva som galningar för att hinna klart i tid.
Och det gjorde de.
Resultatet är fortfarande en av tidernas mest älskade julkalendrar - ”Sunes Jul”. De följde upp succén med en långfilm som också har blivit en klassiker. "Sunes Sommar" kom ut 1993 på biograferna och är en av tidernas mest sedda och älskade filmer.
Sören och Anders har också skrivit böckerna om Tuva-Lisa, Emanuel, Storasyster & Lillebror, Zeina & Nalle, Galna Gatan , Giraffen Staffan och många fler.
Sören har själv skrivit boken "Önskeringen" som utspelas i Vivalla i Örebro. Han har även varit med och skrivit manus till många av filmerna om Sune.
Tillsammans med sin hustru Yvonne Brynggård-Olsson har han barnen Ludvig, Lova och Vide. Sören och Yvonne har tillsammans gett ut boken Prins Annorlunda, som handlar om hur det är att leva med ett barn som har Downs syndrom och den dödliga sjukdomen Eisenmengers syndrom.
Sören har fått Örebros kulturpris till Hjalmar Bergmans minne 2017, Glada Hudik-teaterns supporterklubbs hederspris 2014, Örebro Läns Landstings kulturpris 2013, Nerikes Allehandas Kulturpris 2003, Bokjuryn 1999 och Pennan 1987.
Sören Olsson blev i januari 2015 ambassadör för FUB (Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna) och han har skrivit flertalet krönikor till tidningen Föräldrakraft.
2020 kom Sören ut med en ny bokserie som han skrivit tillsamnans med Martin Svensson och Leif Eriksson. "Luna och Superkraften". Den första boken "Upptäckten" kom ut i oktober 2020. Den andra boken "Kärleken" kom ut i mars 2021 och den tredje "Det osynliga barnet" kommer ut i oktober 2021.